Drar igång bloggen igen lite smått…

Ibland får man kämpa med läsningen av en bok, även om den är riktigt bra och spännande som bara den därför att boken man läste innan var så superbra och annorlunda i språket.

Så har jag det nu. För ett par veckor sedan så läste jag ut triologin Hungerspelen (lite över 900 sidor underbar läsning) och nu är det Patient 67 (Shutter Island). Spännande är det, men en omställning i språket. Tja… Det lossnar väl snart.

Vad läser ni där ute?

Magen börjar kännas som om det börjar bli lite bebismage :) Längtar efter att känna ännu tydligare rörelser från Bönan.

Längtar efter mycket nu. Våren, vårsolen, vitsipporna och fågelkvitter…

Solen har börjat kika fram över träden och jag har lovat Jonathan att han ska få ringa sin moffa.

Tar dagen som den kommer idag… Får se vad som händer.

Det var en sådan lättnad att allt gick bra igår, att svaret på KUB-testet var det bästa.

Att få se Bönan var häftigt. De små käkarna, benen och armarna. Att kunns se hur fostret svalde fostervatten och hur bröstkorgen rörde sig när den övade på andningsrörelser. Tänk att man kan se så mycket redan! Hela 7,1 cm lång är Bönan från huvud till rumpa.

Lääängtar till sommaren!!!

Jag kan inte låta bli att vara nervös inför KUB-testet… Det kommer säkert att gå bra…

Mitt barn, älskar dig redan…

Jag vet att jag har ett nytt litet liv som gror i min mage, ett litet hjärta som slår, små händer och fötter… Illamåendet är påtagligt, men ibland är det svårt att förstå att det är sant.

Vi längtar och Jonathan längtar…

Ska upp på Mvc lite senare. Tror att de ska kolla så jag inte har gått ner mer och så har jag ett kisseprov som jag ska lämna. Med det vill de väl kolla om jag dricker för lite, vilket jag, hmm, vet att jag gör just nu. Jag är kass på att både äta och dricka just nu, men till skillnad från t ex förra veckan så kan jag äta små portioner vid lunch och middag. Efteråt mår jag redigt illa men det stannar iallafall i magen. Ett litet framsteg från när jag bara klarade två el tre mackor på en dag.

(Läs fortsättningen »)

Kanske kan jag komma igång med skrivandet här igen… Illamåendet i början på den här graviditeten har var grym och slukat energi av mig.  Lusten för att göra någonting överhuvudtaget har varit som bortblåst, men nu tror jag att det börjar vända. Aptiten är liten, men det kommer väl oxå tillbaka. Jag får inte gå ner mer i vikt nu, för Bönans skull.

Jonamannen har vart hos sin moffa sen igår och kommer snart hem. Själv har jag passat på att sova mycket och läsa. Det har vart behövligt.

Kanske kommer jag skria oftare här nu, men jag kommer inte tvinga mig själv till det…

Kram!