Snälla dagen… gå fort… Jag är helt kass idag…

Jonathan och jag har startat en liten tradition. När vi äter frukost, lunch och middag så tänder vi två levande ljus och när vi har ätit färdigt så får Jonamannen blåsa ut dom. Han skiner som en sol när jag frågar honom om han ska blåsa ut ljusen och så plutar han med munnen och börjar blåsa. Så när han lyckas blåsa ut det så jublar, jag och stampar med fötterna i golvet och så skrattar vi tillsammans. Det spelar ingen roll på vilket humör vi är på så får det här oss att le stort!

Jonamannen… Mamma älskar Dig

Vaknat halv sex, gjort välling till liten älskling, bytt blöja, somnat om, vaknat halv nio, ätit frukost, pratat med en älskad vän, druckit te tillsammans, gått och handlat, ätit lunch hos mormor (J:s), lyssnat på sorgliga nyheter, tagit en promenad i solen, vart ovänner, blivit sams, sövt  liten skrutt, betalat räkningar,ätit våfflor, busat i stora sängen, skrivit inlägg, diskat, ätit låtsas mat som Jonathan lagat, gjort liten färdigt för natten och haft en x-tremlång nattning, pratat med mannen min, njutt av hans röst, blivit ledsen för att han berättat att det blir mycket resande, diskat flaskor, glott på tv:n och nu är det äntligen dags för sängen…

Idag är en sådan där tjorvig dag som det bara gäller att kämpa på och ta sig igenom. En sådan där dag som man bara vill ska ta slut… Blä för sådana dagar!!! Hate it!

VARNING för känsliga läsare!

(Läs fortsättningen »)

Idag började vår dag vid sex för oss alla tre… Det var dags att åka till Östra och besöka deras barnklinik för att röntga höfterna och sen besöka doktorn på ortopeden.

(Läs fortsättningen »)

Jag hade tänkt krypa upp i soffan efter det att pappa gått för att skriva om helgen och lite funderingar Linus och jag har, men nu orkar jag bara inte. Hjärnan känns som en stor seg klump som bara vill sova… Länge och ostört.

Imorgon ska vi och få Jonathans höfter röntgade. De vill göra en sista avstämning bara. Ska bli skönt att få ännu en sak avslutad. Först nacken, nu höften och om ett par år vattenbrocket. Är sååå less på sjukhus!

Snart dax att krypa ner i sängen. Ska bara ta mig en mugg te och kramas lite med gubben min

Bloggen, min lilla vrå på nätet har hamnat vid sidan av… Har inte fått nåt skrivet, inga bilder inlagda på flera dagar. Det har liksom bara blivit så. Jag har funderat mycket på mitt skrivande men inte fått ur mig nåt. Skriver nån rad på Facebokk istället. Det har fått räcka med det.

Men jag letar allt efter inspiration till att skriva igen eftersom jag älskar att uttrycka mig i ord och det funkar som en bra ventil hur man än mår… Ibland så känns det som om det behövs en rejäl förändring på bloggen, men jag vet inte riktigt vad det skulle innebära.

Ska försöka lägga ut lite bilder ikväll, men jag kan inte lova nånting…

Kram